Missuppfattningar och missriktade åtgärder

Människor vill se en omställning, men det saknas kunskap om vad den praktiskt bör innebära. Många känner stark oro och ångest över fel saker, visar undersökningar.

Det är svårt att intuitivt ha en känsla för hur stor effekt olika åtgärder har på utsläppen och klimatet. Punktutsläppen från stora industrier är lättare att visualisera än de sammanlagda utsläppen från många små källor. Summerat över en hel värld i olika stadier av utveckling och med olika ekonomiska förutsättningar kan resultaten förvåna. Hade du till exempel prickat in de här utsläppskällorna i rätt storleksordning?

Den internationella undersökningen Global Commons Survey studerade 2021 vad den vuxna allmänheten i de så kallade G20-länderna, som tillsammans omfattar 90 procent av världsekonomin, hade för attityder kring miljö- och omställningsfrågor. Fler än åtta av tio av de svarande ville göra mer för att skydda naturen, sju av tio höll med om att det bör göras med utgångspunkt från vetenskapen, och två tredjedelar ville se större globalt samarbete.

Däremot tyckte bara fyra av tio att de förstod miljöfrågor bättre tack vare mediernas bevakning. Behovet av att ställa om energisystemen, livsmedelssystemen och transportsystemen var bara bekant för sex, fyra respektive tre av tio svarande. Bara tre av tio var medvetna om vikten av att priset på varor och tjänster speglar miljökostnaderna.

Samtidigt kände nästan sex av tio mycket stor oro för naturens tillstånd och över sju av tio hade uppfattningen att tröskeleffekter där klimatet kan genomgå plötsliga ickelinjära och kanske irreversibla förändringar är nära förestående.

Sådana tröskeleffekter i klimatsystemet är mycket riktigt en av de allvarliga riskerna med fortsatt ökad uppvärmning på lång sikt – men däremot finns ingen evidens som talar för att de är nära förestående på global nivå. I själva verket förväntar sig IPCC att uppvärmningen under det närmaste århundradet kommer att tillta i proportion till de ackumulerade växthusgasutsläppen till atmosfären, utan abrupta icke-lineariteter. Det finns alltså en utbredd och överdrivet alarmistisk bild av att det är nästan för sent att göra något – men vad vi måste göra är väldigt luddigt för många.

För stort fokus på symboliska uppoffringar för individen

Många åtgärder som föreslås för klimatet är missriktade eller orealistiska. Förslagen som dyker upp som listor i nyheterna handlar mer om sätt att visa engagemang och markera, sådant som känns bra, än om vad som egentligen gör skillnad. Sällan tar de hänsyn till den globala ekonomins och energisystemets omfattning och hur mycket av det som vi måste göra för vårt uppehälle i världen som fortfarande är helt beroende av fossila bränslen. Då underskattas lätt vidden av den omställning vi står inför.

Mycket riktigt: när forskare från Lunds universitet gick igenom 216 olika åtgärder som olika länder lagt fram som tips på hur engagerade medborgare kan göra en insats fann man att de nästan uteslutande bestod av åtgärder som hade liten eller försumbar effekt i praktiken. Det gör i sin tur att många bär runt på missuppfattningar om hur stor klimatbelastning olika saker orsakar, och hur stor effekt man kan uppnå med enskilda åtgärder som till exempel livsstilsval.

Låt oss göra en enkel jämförelse för att titta på hur stor besparingspotentialen är med några olika förändringar.

Om alla i världen över en natt slutade helt med flygresor och flygtransporter, och alla som lever i de utvecklade regionerna i världen dessutom samtidigt gick över till att leva helt bilfritt, äta helt vegetariskt, tvätta i kallvatten och sluta med engångsplastpåsar i butiken – hur stor skulle effekten bli? 

För resonemangets skull antar vi i vårt tankeexperiment (så klart helt orealistiskt) att den omställningen genomförs helt utan att det går ut över ekonomin, välståndet eller samhällets funktion i övrigt, och utan att det uppstår andra former av utsläpp för att andra transporter ersätter flyget och privatbilismen.

Flyget står globalt för omkring 2,5 procent av koldioxidutsläppen. Under 2020 uppgick världens totala utsläpp av koldioxid till 36 miljarder ton. Drar vi av flygets andel återstår 35,1 miljarder ton.

Enligt Världsbankens definition (baserad på bruttonationalinkomst enligt Atlasmetoden) omfattar den utvecklade delen av världen 1,3 miljarder människor (2018).

Enligt en metaanalys sparar valet att leva bilfritt i genomsnitt 2,4 ton koldioxid per år och kapita inom den utvecklade världen. Vegetarisk kosthållning motsvarar på samma sätt 0,8 ton koldioxid per år och kapita, och tvätt i kallvatten 0,25 ton. Återanvända kassar när man handlar istället för att köpa plastpåsar uppskattas till 0,005 ton.

Summerar vi alla de effekterna för hela den populationen får vi 4,5 miljarder ton koldioxidekvivalenter i ytterligare besparingar och totala återstående utsläpp om 30,6 miljarder ton.

Vad skulle hända om alla länder i världen över en natt i stället började producera sin el med samma energimix som Sverige, alltså med kärnkraft, vattenkraft och biobränslen som grund och med lika låg andel fossila bränslen i elproduktionen?

År 2021 uppskattades Sveriges utsläppsintensitet i kraftproduktionen till 12 gram koldioxid per kilowattimme el (gCO₂/KWh). Motsvarande siffra för världen som helhet var 442 gCO₂/KWh. Den totala globala elproduktionen uppgick till 27 782,79 TWh, varav 173,11 TWh i Sverige. Om återstoden producerades med samma utsläppsintensitet skulle vi spara 430 gCO₂/KWh, totalt 11,9 miljarder ton koldioxid. Då skulle de totala utsläppen istället bli 24,1 miljarder ton.

Det finns inga enkla genvägar som vi konsumenter kan ta till som livsstilsattribut för att få bukt med problemen. Nyckeln till att lösa klimatfrågan är att se till att vi börjar producera energi, livsmedel, transporter och alla andra nödvändigheter som håller liv i människor och samhällen på ett fossilfritt och hållbart sätt, och att vi gör det med lösningar som är skalbara och kan implementeras i hela världen, på systemnivå.

För att lyckas med det får vi inte gripas av panik och tro att tiden för förändring har runnit ut redan. Men även om många beskrivningar underskattar vidden av uppgiften så underskattar de också den tid vi har på oss att målmedvetet arbeta för förändring som gör skillnad på riktigt. Att förstå vilka insatser som har potential att få bukt med stora utsläppsvolymer och vilka som bara naggar lite i kanten är ett bra första steg.