Warning: Undefined array key "replace_iframe_tags" in /home/ephihems/miljoinfo.se/wp-content/plugins/advanced-iframe/advanced-iframe.php on line 1107
Det finns naturliga cykler i klimatet. Men människans verksamhet har orsakat snabba förändringar av en helt annan natur.
När man hör hur man idag talar om klimatförändringar är det lätt att tänka sig att klimatet tidigare varit konstant men nu på senare tid börjat förändras. I själva verket har jordens temperatur genomgått ganska kraftiga (men förutsägbara) fluktuationer, med ett antal svängningar upp och ned under loppet av den senaste årmiljonen, i ungefär hundratusenåriga cykler och där skillnaden mellan topparna och bottnarna är tiotalet grader. De här naturliga klimatförändringarna kallas Milankoviccykler. Det är de som styr istiderna, och de beror på långsiktiga skillnader i jordens bana runt solen och jordaxelns lutning. Tittar man på halten av koldioxid i atmosfären så har den också samvarierat med rörelserna i temperatur, eftersom naturliga processer som havets förmåga att binda koldioxid i hög grad är temperaturstyrda.
Ändå ser forskarna idag med stort allvar på utsikterna att jordens årsmedeltemperatur är på väg att öka två, tre eller fyra grader, eller i värsta fall ännu mer. Skillnaden mellan de naturliga variationerna och den så kallade antropogena uppvärmningen som kopplas till människans aktivitet – framför allt förbränningen av fossila bränslen – är för det första takten i förändringen. De senaste 10 000 åren –ungefär sedan den sabeltandade tigern dog ut, för att få lite perspektiv – har temperaturen i princip hållit sig inom ett intervall på ±0,5 grader (jämfört med den så kallade normalperioden 1961–1990).
Under perioden från andra halvan av 1800-talet och fram till idag har det funnits en tydlig trend till temperaturökning, som hittills, i globalt årsmedelvärde, uppgår till en dryg grad jämfört med innan den industriella revolutionen. På enskilda platser och under specifika årstider kan ökningen vara större eller mindre än så.
För det andra är det också anmärkningsvärt hur den ökande koldioxidhalten i atmosfären inom loppet av några decennier helt har brutit sig fri från det intervall på 180-300 ppm som den pendlat inom under Milankoviccyklernas gång och skjutit fart till idag drygt 400 ppm.
Medan den globala årsmedeltemperaturen visar en större variation runt den stigande trenden (på grund av bland annat solstormar och skillnader i partikelhalt i atmosfären), och temperaturen och vädret på enskilda platser så klart fluktuerar ännu mer, kan vi se att halten av koldioxid ökat i princip monotont från år till år.
Genom att analysera kol- och syreisotoper i koldioxiden i atmosfären kan man också se att den tillförda koldioxiden kommer från just förbränning av kol som har sitt ursprung långt tillbaka i tiden. Att det råder en uppvärmning och att den är driven av människans utsläpp av växthusgaser är alltså väl klarlagt.
