Warning: Undefined array key "replace_iframe_tags" in /home/ephihems/miljoinfo.se/wp-content/plugins/advanced-iframe/advanced-iframe.php on line 1107
IPCC konstaterar att det är ett etablerat faktum att människans utsläpp av växthusgaser har lett till att vissa extrema väderförhållanden har ökat i intensitet och frekvens, och att bevisläget för att det förhåller sig så har stärkts över tid.
Det gäller i synnerhet extremt höga temperaturer – vissa extrema värmeböljor som inträffat på senare år skulle ha varit mycket osannolika utan människan påverkan på klimatet. Extremt låga temperaturer har samtidigt minskat i förekomst på global nivå.
Ju högre uppvärmningen blir, desto mer kommer de här trenderna att accentueras. Förekomsten av extrema väderhändelser bortom vad som tidigare noterats kommer att öka med stigande uppvärmning.
Däremot kan man inte säga att en enskild värmebölja vid ett visst tillfälle beror på klimatförändringarna. Det finns en normalvariation i vädret mellan ett år och ett annat. Man bör istället tolka det som att händelser som tidigare ägt rum med en viss sannolikhet nu sker med större och ökande sannolikhet. Normalfördelningen förskjuts uppåt på skalan.
Eftersom trenden är ökande med stora svängningar runt trendlinjen är det många som avfärdar varje extremväderhändelse som normala väderfluktuationer – och omvänt, många som larmar eller känner oro för klimatet varje gång det är sommarhetta eller skogsbränder på löpsedlarna. Inget av de förhållningssätten blir rätt. Det vi bör fokusera på är de värmeböljor som vi inte hade haft annars.
I figuren nedan motsvarar det skillnaden mellan den vänstra och högra normalfördelningskurvan, som visar hur sannolikt (y-axeln) det är att temperaturerna (x-axeln) mäts upp under olika långt fortskriden uppvärmning. Notera att den lilla sannolikheten för dagar med riktigt höga temperaturer ökar mer procentuellt sett. Det betyder att värmeböljor som slår värmerekord troligare är indikativa för förändringen än mer modesta värmeböljor. Intuitivt är vi människor dock inget vidare på att bygga en uppfattning utifrån de krypande skillnaderna – vi är bra på att prata om vädret, men dåliga på att prata om klimat. Kanske är det därför diskussionen om sådant tenderar att bli så polariserad. Svaret får vi bara i statistiken över en längre tid.
Tio-, hundra-, tusenårsflöden
När man talar om vattennivåer i floder och vattendrag beskriver man dem ofta i termer som tio-, hundra- och tusenårsflöden. Ett tioårsflöde är sådana vattenmängder som i genomsnitt noteras en gång på tio år när man studerar långa tidsserier av data. Hundraårsflöden noteras på samma sätt i genomsnitt en gång på hundra år, och tusenårsflöden i genomsnitt en gång på tusen år.
Det säger något om sannolikheten, men inte om regelbundenheten. Varje enskilt år beror utfallet på en komplex samverkan mellan en mängd faktorer som temperaturens och nederbördens fördelning under vintern och snösmältningsperioden, och det kan mycket väl slumpa sig så att det kommer flera hundraårsflöden med några års mellanrum – även om det förstås är osannolikt det enskilda året. I Europas näst längsta flod, Danube, har till exempel de tider som förlöpt mellan hundraårsflödena sedan 1500-talet uppmätts till 37 år som kortast och 192 år som längst.
På samma sätt förhåller det sig med andra former av extrema väderhändelser. Även i ett normalt, av människan orubbat klimatsystem skulle det förekomma utfall som är så extrema att de uppstår bara vart tionde, hundrade eller tusende år i genomsnitt – som värmeböljan i juni 1947, drivet av ett särskilt stabilt högtryck med uppströmning av varm luft söderifrån, som ledde till att det ännu gällande svenska värmerekordet noterades. Eller de motsvarande väderomständigheter som resulterade i det danska värmerekordet från 1975, det norska från 1970, det isländska från 1939 respektive det finska från 2010.
Även om de utfallen är extrema hör det till det normala och förväntade att se dem då och då. Skillnaden i ett klimat under uppvärmning är att hundraårshändelser börjar uppträda oftare än vart hundrade år i genomsnitt, tioårshändelser kanske blir ettårshändelser, och så vidare. För att dra slutsatser om hur den förändringen ser ut och hur snabbt den går måste man studera över en längre tidsperiod – en enskild händelse säger ingenting om trenden.
Här visas hur förekomsten av värmeböljor där medeltemperaturen är av tioårskaraktär varierat i USA över tid. Variationerna från år till år är stora. 1936 var extremt, med över 5 000 dödsfall. Det finns en uppåtgående trend de senaste decennierna.
IPCC följer ett antal extremvädertyper, och konstaterar att värmeböljor och nederbördsmängder som är utanför de normala för en viss plats har ökat och fortsätter öka, och extremt kallt väder har minskat i förekomst. Väder som gynnar uppkomst av skogsbränder har med medelstor sannolikhet ökat, liksom jordbrukstorka på grund av bristande markfuktighet. Däremot har man ännu inte hittat några tydliga signaler för att torka på grund av onormalt låga nederbördsmängder, översvämningar, cykloner, tornador och stormar, åskväder eller extrema vindar har ökat.
Uppmärksamheten i nyhetsrapporteringen står inte i proportion till skadan på liv och egendom. Olika slag av naturkatastrofer nyhetsvärderas olika. Här visas hur många dödsfall en händelse måste orsaka innan den får genomslag i nyheterna, uppdelat per katastroftyp. Lite cyniskt kan man konstatera att vulkanutbrott och jordbävningar ger mer dramatiska bilder och är mer plötsliga förlopp än utdragna köldperioder och svältkatastrofer, och får en helt annan täckning i media.
Parallellt med att vi minskar utsläppen och begränsar uppvärmningen är det viktigt att vi förbereder våra samhällen för att hantera de förändrade sannolikheterna för extrema väderhändelser. Även om utsläppen av växthusgaser är den centrala nyckelfrågan har klimatanpassning en oerhört viktig roll för att begränsa de negativa effekerna av den uppvärmning som kommer att äga rum.
Torka och översvämningar har historiskt sett varit stora hot mot människan, men under det senaste århundradet har antalet dödsfall minskat avsevärt tack vare att vi utvecklat en större resiliens. Uppvärmningen innebär att vi måste göra anpassningar så att vi kan hantera extremväder som förekommer oftare och med större kraft, så att rubbningarna blir så små som möjligt.
