Warning: Undefined array key "replace_iframe_tags" in /home/ephihems/miljoinfo.se/wp-content/plugins/advanced-iframe/advanced-iframe.php on line 1107

Hittills har människans verksamhet orsakat en ökning av den globala medeltemperaturen på ungefär en grad jämfört med förindustriell tid. Två tredjedelar av uppvärmningen har skett efter 1975.

Ökningen är kraftigare på land än till havs, och fördelar sig ojämnt i världen. Till exempel har Sverige upplevt en större uppvärmning än genomsnittet, och den har framför allt påverkat vinterhalvåret.

Vi vet också att frekvensen av och intensiteten hos extrema väderhändelser – alltså händelser som är ovanliga för en viss plats och årstid, till exempel värmeböljor, häftiga regn, översvämningar, stormar och torrperioder – har ökat över tid som en konsekvens av det. 

Nederbördsmönstren har förändrats, och genomsnittsnederbörden har tilltagit i vissa områden, bland annat i Sverige, och minskat i andra. Utbredningen av snö och is har minskat, liksom utbredningen av permafrost – under första halvan av seklet bedöms arealen med ständig tjäle kunna minska med omkring en tredjedel – och glaciärer och havsisar har minskat påtagligt i omfång.

Stora förändringar har också skett i havet, där havsnivåerna stiger eftersom vatten expanderar vid uppvärmning och eftersom vatten omfördelas från land till hav när glaciärer och inlandsisar smälter. 

Även växter, djur och balansen inom och mellan ekosystem påverkas, genom förändringar av utbredningsmönster, aktiva säsonger, vattentillgång, med mera. Vissa arter gynnas, vissa förskjuts till nya områden, andra trängs undan.

Med fortsatt uppvärmning kan vi vänta oss att temperaturerna förskjuts så att temperaturtoppar som idag uppmäts någon gång per decennium i stället förekommer någon gång per år. Förändringen i intensitet hos extrema väderhändelser relativt idag skulle bli dubbelt så stor vid 2 graders uppvärmning än vid 1,5 grader, och fyra gånger så stor vid tre graders uppvärmning.

Temperaturen kommer att öka överallt, men ojämnt fördelad – och de största temperaturökningarna kommer att noteras i Arktisregionen. Nederbörden kommer att bli mer intensiv, men den kommer att öka i vissa regioner, som Indien och norra Kina, men minska i andra, som medelhavsregionen och södra Afrika. Modellerna ger inte hundraprocentiga svar, men klart är att graden av uppvärmning och vad den resulterar i, i termer av väderhändelser, påverkan på skördar, vattennivåer och så vidare, kommer att skilja sig åt från plats till plats. 

I Europa är det framför allt vintern som blir varmare i norr, och sommaren i söder. Nederbörden ökar i norr och minskar i söder. Under IPCC-scenariot RCP4,5, som antar att koldioxidutsläppen kulminerar runt 2040, skulle vi till exempel kunna förvänta oss att ha dubbelt så lång period med högsommar år 2100, medan de kallaste vinterdagarna uteblir. Samtidigt kan vi räkna med ökad frekvens av skyfall men torrare marker, och en kortare snösäsong.