Warning: Undefined array key "replace_iframe_tags" in /home/ephihems/miljoinfo.se/wp-content/plugins/advanced-iframe/advanced-iframe.php on line 1107

FN:s klimatpanel – Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) – är Förenta nationernas organ för att sammanställa, värdera och presentera det rådande kunskapsläget i världen vad gäller den globala uppvärmningen. 

Det gör man genom att regelbundet ta fram rapporter, där de forskningsresultat som presenteras på området av det globala forskarsamfundet vägs samman och analyseras. Syftet är att beslutsfattare i världen ska få tillgång till ett gediget och regelbundet uppdaterat underlag för att effektivt kunna ta ställning till och formulera åtgärder för hur klimatförändringarna kan begränsas, hanteras och bemötas. De ligger också till grund för de internationella klimatförhandlingarna där världens länder försöker samordna den globala omställningen.

Tusentals forskare bidrar till expertbedömningen

IPCC inrättades 1988 som ett mellanstatligt samarbete, som idag omfattar 195 av världens länder. Tusentals människor runt om i världen bidrar till expertbedömningen och sammanfattningen av den ständiga floden av nya forskningsresultat. IPCC gör ingen egen forskning, utan tittar på publicerade forskningsresultat. En viktig del av klimatforskningen går ut på att bygga bättre och bättre matematiska modeller av jordens klimat, där man till exempel delar in jordytan, atmosfären och haven i tredimensionella rutnät och löser ekvationssystem för varje ruta och stegvis framåt i tiden för att se hur olika variabler utvecklas, globalt eller för en viss region. Successivt har modellerna förfinats och fått understöd av allt kraftfullare beräkningskapacitet.

Varje utvärderingsrapport består av tre delar, en för var och en av tre arbetsgrupper med olika inriktning. Arbetsgrupp I utvärderar klimatförändringarna och klimatsystemen. Arbetsgrupp II fokuserar på hur naturliga och socioekonomiska system kan samspela med och reagera på klimatförändringarna. Arbetsgrupp III tittar på möjligheter att hejda processen. Dessutom sammanställs de tre delarna till en sammanfattande syntesrapport.

De sex kunskapsutvärderingarna

Det har hittills publicerats fem rapporter. Den första, FAR, kom 1990, därefter SAR 1995, TAR 2001, AR4 2007 och AR5 2014. Den sjätte, AR6, är på väg och släpps etappvis under 2021 och 2022. 

  • FAR (1990) konstaterade att människans utsläpp påtagligt ökar halterna av växthusgaser och orsakar en uppvärmning. I ett scenario utan åtgärder förutsågs en temperaturökning på ungefär 0,3 grader per decennium.
  • SAR (1995) uttryckte människans ansvar för klimatförändringarna med ännu större säkerhet och presenterade sex scenarier för temperaturökningar mellan 1990 och 2100 på mellan 1,0 och 3,5 grader.
  • TAR (2001) presenterade sex huvudscenarier för temperaturökningar mellan 1990 och 2100 på mellan 1,4 och 5,8 grader.
  • AR4 (2007) angav 90 procents sannolikhet för att människan bär huvudansvaret för uppvärmningen sedan 1950.
  • AR5 (2014) höjde den bedömda sannolikheten för människans ansvar till minst 95 procent.

Scenarier

I IPCC:s utvärderingsrapport AR5 som offentliggjordes 2014 presenterades fyra olika scenarier – så kallade RCP:er, ”Representative Concentration Pathways” – för utvecklingen av vår klimatpåverkan fram till 2100. RCP-scenarierna baseras på respektive antaganden om utvecklingen av växthusgasutsläppen, markanvändningen och utsläppen av luftföroreningar, och är betecknade efter vilken skillnad mellan instrålad solenergi och utstrålad värmeenergi de utmynnar i för jorden år 2100 (så kallad strålningsdrivning, mätt i watt per kvadratmeter).